HISTORIK
FORNLÄMNINGAR
I markerna kring Smedstorp, närmare bestämt på Gårdlösaåsen, har man gjort flera intressanta fornfynd. Vid utgrävningar 1949 fann man en kalkstensgrav innehållande en ung kvinna och en mängd smycken. Det mest kända är ett silverspänne från 200-talet med inskriptioner på runskrift med tecken från vårt äldsta runalfabete. Den unga kvinnan har fått namnet "Silverflickan". I anslutning till graven har man funnit stolphål och grunder efter 56 olika hus daterade till 400-900 eKr.
SLOTTET
Smedstorp bys historia är intimt förknippad med Smedstorps slott. Gården har gamla anor och är en av Skånes äldre storgårdar. Den tillhörde från 1300-talet den danska släkten Bing och under den senare delen av 1500-talet lät Anders Keldsen Bing uppföra en förnäm slottsanläggning. Egendomen hade efter Bings död 1589 olika ägare innan den köptes av en av Danmarks mest framstående män, Joakim Gjersdorff. Efter freden i Roskilde 1658 sålde Gjersdorff alla sina gods till Danmarks kung. 1660 blev Smedstorps slott ett av de 18 skånska och blekingska adelsgods som danskarna överlämnade till den svenska kronan mot att Sverige återlämnade Bornholm till Danmark. Smedstorp gods blev därmed kungsgård och fungerade länge som säte för högt uppsatta personer inom försvarsväsendet.
Efter en brand 1930 återstår idag endast huvudbyggnaden, en tvåvåningsbyggnad av gråsten.
Den är i privat ägo och är ej öppen för allmänheten.
KYRKAN
Smedstorps kyrka ligger i nära anslutning till slottet och det är högst troligt att den en gång byggdes för att fungera som slottskyrka.
Under 1860-talet revs den gamla medeltida kyrkan och en ny kyrka uppfördes. Smedstorps kyrka nyinvigdes 1867.
I kyrkan finns ett praktfullt gravmonument över Anders Bing, slottherre på Smedstorps slott fram till 1589. Monumentet, som anses av några som ett av den nordiska renässanskonstens märkligaste skulpturverk, är utfört i svart kalksten, sandsten, marmor och alabaster. I kyrkan finns även en predikstol från 1590-talet.
Enligt sägnen skall det finnas en underjordisk tunnel som förbinder kyrkan med slottet...
JÄRNVÄGEN & BYN
På 1700-talet fanns i Smedstorps by ett tiotal sk gatehus, en del friliggande och andra sammanbyggda. Dessa beboddes av hantverkare och lantarbetare utan egen mark att bruka. Vägen gick vid denna tid genom Kungsgården. Torpbebyggelsen ökade under 1800-talet och efter ett laga skifte 1842 började uppodlingen av den magra marken och 1930 hade all mark söder om byn övergått till åkermark.
År 1882 invigdes privatjärnvägen Cimbrishamn-Tomelilla Järnväg. Stationen lades i ett område som tidigare hade varit sk utmark (betesmark) och den enda bebyggelsen som tidigare funnits där var ett soldattorp och en brydestuga som användes vid torkning av lin.
Järnvägen och stationen drog ny bebyggelse till sig och byn växte snabbt.
År 1896 sammanslogs järnvägen med Tomelilla - Malmö järnväg och därigenom erhöll man direktförbindelse med Malmö.
Samma år blev Smedstorp ett sk municipalsamhälle, dvs man fick följa de sk stadsstadgorna utan att vara stad, och Smedstorp kom att fungera som ett regionalt centrum.
Kring sekelskiftet fanns här ett tiotal handlare och ett fyrtiotal andra småföretagare och hantverkare. Här fanns även mejeri, bränneri, färgeri och bryggeri. Här fanns också två hotell och 1903 grundade man egen sparbank.
Den lilla trånga järnvägsstationen revs och ersattes med en präktig nybyggnad 1912 vilken idag kan beskådas av alla som anländer eller passerar med tåg.
Fram till Kommunreformen 1972 utgjorde Smedstorp egen kommun.
HJÄLTEN
År 1859 utvandrade, eller snarare flydde, riksdagsmannen Ola Månson från Smedstorp till Amerika. Han hotades av en fängelsedom pga ekonomiska oegentligheter och äktenskapliga bekymmer. Han lämnade Sverige i sällskap med sin 21-åriga älskarinna och deras nyfödde son Karl-August och övergav därmed sin hustru och deras sju barn hemma i Smedstorp.
Månson bytte namn till Lindbergh och sonen Karl-August antog det amerikansk klingande namnet Charles Augustus. Denne utbildade sig till jurist och var amerikansk kongressledamot under åren 1907-1917.
Hans son, även han kallad Charles A Lindbergh, född 4 feb 1902, genomförde den 20-21 maj 1927 en enmansflygning nonstop över Atlanten och blev därmed en av flyghistoriens största hjältar.
MÅLARMÄSTAREN o BERÄTTAREN
Målarmästare Frans Lindberg föddes 1857 och levde och verkade i Gårdlösa och Smedstorp på Österlen fram till sin död 1944. Under de senare åren av sitt liv ägnade han sig åt att teckna och måla bilder från sin hembygd. Dels miljöer som fanns kvar på 30- och 40-talen, dels bilder ur minnet från sin barndom på 1800-talet.
Frans Lindbergs teckningar och tavlor spreds främst hos bönderna i hemtrakten, men när han så småningom blev ”erkänd” kom hans tavlor även att hänga på Nordiska Museet och visas på utställningar i Paris och Bryssel. Idag finns en utställning på Kulturhistoriska museet i Lund och även på Österlens museum i Simrishamn.
Men Frans Lindberg målade inte bara tavlor. Han skrev även små berättelser om de motiv han valt och dessa berättelser eller historier är både detaljrika och fyllda av mustiga poänger.
Sommaren 2009 arrangerades på Galleri Ekdala i Smedstorp, en utställning med ett stort antal tavlor av Frans Lindberg. I samband med utställningen kom även boken ”Livet i Gårdlösa”, som inte bara är en bilderbok utan även en nog så spännande historiebok där vi får en inblick i hur man levde på landet i Skåne på 1800-talet. En reportagebok kan man kanske kalla den. Av den noggranne reportern Frans Lindberg som verkligen älskade sitt Österlen.
För den som vill läsa mer om Smedstorp rekommenderas:
Den gamla tiden är mig kär av Frans Lindberg 1978
Minnen från Smedstorp-då seklet var ungt av Elisabeth Löfwall-Malmström 1996
Smedstorps Slottspark och Slottshall-In Memoriam av Berit och Hernes Nilsson 2000
Ortsrapport Smedstorp utgiven av Tomelilla Kommun 2002
Ortsrapport Gårdlösa utgiven av Tomelilla Kommun 2002
NÖDLANDNING I KRIGSTIDER
Den 4 januari 1944 blev Smedstorp inblandade i andra världskriget. Då nödlandade nämligen ett engelskt bombplan, B 24 Liberator, i närheten av Ingelstagården. Ombord på planet befann sig tio personer, fyra officerare och sex underofficerare.
|
